|
|
Året
var 1895 när den energiske toffelmakaren P.N. Ekdahl kom hem till
42-årige snickarmästaren Johannes Sommarin i Hässleholm. Han var
mycket arg och upprörd.
Hushållningssällskapet hade nyss arrangerat en lantbruks- och
industri- utställning – egentligen ett ett lantbruksmöte- i det
lilla municipal- samhället, som så starkt präglades av järnvägen.
Visst hade några hantverkare också deltagit i mässan, men i
styrelsen hade folk från hantverket lyst med sin från- varo, trots
att hantverkarna utgjorde cirka 70 proc. av samhällets invånare.
Toffelmakaren talade väl för sin sak. han var skickad till
snickarmästaren av målarmästaren Johannes E. Carlsson, som
också hade upprörts över att hatverkarna hamnat i skymundan
vid den lilla mässan i Hässleholm. |
 |
|
Johannes Sommarin, som var en sällsynt klok
man, lyssnade uppmärksamt till P.N. Ekdahl, och sedan träffade dessa
två målaren Carlsson.
Dessa tre män tre män visste inte då, att de sått fröet till något
som skulle komma att bli mycket långlivat:
Hässleholms Hantverks- & Industriförening. |
|
Sju,
åtta hantverkare träffades lite senare, inspirerade av den idoga
trion Ekdahl-Sommarin-Carlsson, och den 12 juli 1895 samlades 32
hantverkare och industriidkare, i Godtemplarsalen, för att
diskutera, hur man gemensamt skulle tillvarata hantverkarnas och
hantverkets intressen. Sommarin satt ordförande och Carlsson
sekreterare denna dag, då deltagarna beslöt bilda en hantverks- och
industriförening i Hässleholm.
Entusiasmen var givetvis stor i början.
Den allra första motionen lämnades in i december 1895. Det gällde
inrättande av en teknisk aftonskola i Hässleholm. En sådan kom också
tillstånd, 1897, och den fanns kvar i olika lokaler i staden, fram
till 1925. Man kan säga, att detta var det allra första initiativet,
där den nya föreningen engagerade sig i allmänna frågor.
Det skulle komma att bli mycket sådant med tiden.
Hässleholms Hantverks- &
Industriförening har nämligen varit pådrivande i många kommunala och
allmänna frågor under dessa etthundra år! Den 16 april 1896 utnämnde
föreningen sin första gesäll. Snickarlärlingen J. Fogelberg, som
lärt sig yrket hos ordföranden Johannes Sommarin, visade upp en
bonad ekmöbel vilken synades noga. Gesällbrev hade införskaffats i
god tid. När den första lärlingsnämnden inrättades 1916, blev det
ordning och reda, då gesällerna skulle utnämnas.
|
 |
Detta var en viktig
markering, eftersom frågor om utbildning och dylikt, alltid
prioriterats inom föreningen.
Den första kvinnliga gäsellen, Gerda Johansson, utnämndes i mars
1911. Hon hade hos sin läromästare, Herman Johnsson, sytt en frack,
som var så bra, att hon fick andra belöningsgraden samt vitsordet
"väll utfört gesällprov". Under föreningens 50 första år utnämndes
cirka 300 gesäller inom många olika yrken. |
Hantverkarna
var, trots att de utgjorde den allra största delen av samhällets
befolkning, närmast sedda över axeln, när det gällde att försöka få
tag i pengar.
Lika svårt som det var för den nya Hantverksföreningen att skaffa
fram pengar till egna lokaler – först till hyra och sedan till köp –
lika besvärligt var det för medlemmarna, när de behövde pengar till
sin rörelse. Ja, det var ibland mycket svårt att skaffa fram
kontanter till ett mindre varulager, till en nyinvestering eller
annat som behövdes i rörelsen.
Visst fanns det banker, men hantverkarna kände sig knappt betrodda i
banken. Men medlemmarna fann på råd. De öppnade helt enkelt ett eget
kreditinstitut, kan man säga!
En lånekassa som skulle komma att finnas kvar ända fram till1961.
|
 |
Hässleholms
Hantverksförenings Lånekassa var baserad på tecknade andelar. Den
startade 1911, bytte 1935 namn till Hässleholms Kreditförening och
kom under alla dessa 50-talet år att betyda väldigt mycket för många
medlemmar. Direktör Malte Ohlsson var under många år chef för den
här verksam-heten, som kom att bli så viktig. I början av
1960-talet, då hantverkarna hade lättare att göra affärer med
bankerna, behövdes inte längre "kassan". |
När den
allra första entusiasmen lagt sig, kom problemen för den nya, unga
föreningen. Ganska många hantverkare hade ju varit intresserade vid
starten, men föreningen fick inga nya medlemmar. Redan hösten 1896
började man prata om medlemsvärvning. Ett par år senare var man nere
i tiotalet betalande, och till ett allmänt möte kom bara fyra
personer. Då var det kris. Inga pengar i kassan – men hela 50 kronor
i skuld …
År 1901 hade man 48 medlemmar, år 1903 var siffran
61, men efter en viss nedgång hade man år 1911 endast 40 medlemmar i
Hässleholms Hantverks- & Industriförening. Vid första världskrigets
slut hade föreningen också övervunnit sin medlemskris: 100 medlemmar
år 1919. Visserligen gick det sedan lite upp och ner, men vid
50-årsfirandet 1945 var man 181, vilket var den dittills bästa
siffran.
Vid något tillfälle senare har runt 300 medlemmar funnits, och efter
etthundra år, 1995, var antalet 270. Idag är det ca 200 med- lemmar.
När man grundade Hantverksföreningen, hölls mötet på Godtemplarsalen.
Samma lokal användes senare för mötena.
|
 |
Hyran, som löd på en krona
per tillfälle under vår – höst -sommar och två kronor under vintern,
då där måste eldas, ansågs för hög. Föreningens styrelse ansökte om
fri hyra men fick nej. Då yppade sig möjligheten att först få gratis
lokaler på Hotell Skandinavien (Skandia) på Vattugatan och sedan få
hyra dessa för en billig peng. Redan 1902 tog man första gången upp
tanken att skaffa en egen fastighet.
Det skulle dröja ytterligare 26 år, innan dessa planer kunde
realiseras, genom att föreningen köpte den fastighet man fortfarande
äger.
Under de 67 år som gått sedan fastigheten vid
järnvägsgatan 7 inköptes, har den genomgått flera ombyggnader,
renoveringar och förbättringar, men medlemmarna har hela tiden känt
stor glädje, nytta och stolthet över att ha ett eget hus. |
Den
ändamålsenliga fastigheten är säkert också ett av skälen till att
föreningen kunnat behålla så hög aktivitet. Sammanhållningen har
givetvis också ökat tack vare huset och lokalerna vid Järnvägsgatan,
mitt i centrala Hässleholm.
|
|