HISTORIA
Året var 1895 när den energiske toffelmakaren P.N. Ekdahl kom hem till 42-årige snickarmästaren Johannes Sommarin i Hässleholm. Han var mycket arg och upprörd.
Hushållningssällskapet hade nyss arrangerat en lantbruks- och industri- utställning – egentligen ett ett lantbruksmöte- i det lilla municipal- samhället, som så starkt präglades av järnvägen.
Visst hade några hantverkare också deltagit i mässan, men i styrelsen hade folk från hantverket lyst med sin från- varo, trots att hantverkarna utgjorde cirka 70 proc. av samhällets invånare.
Toffelmakaren talade väl för sin sak. han var skickad till snickarmästaren av målarmästaren Johannes E. Carlsson, som också hade upprörts över att hatverkarna hamnat i skymundan vid den lilla mässan i Hässleholm.
Johannes Sommarin, som var en sällsynt klok man, lyssnade uppmärksamt till P.N. Ekdahl, och sedan träffade dessa två målaren Carlsson.
Dessa tre män tre män visste inte då, att de sått fröet till något som skulle komma att bli mycket långlivat:
Hässleholms Hantverks- & Industriförening.Sju, åtta hantverkare träffades lite senare, inspirerade av den idoga trion Ekdahl-Sommarin-Carlsson, och den 12 juli 1895 samlades 32 hantverkare och industriidkare, i Godtemplarsalen, för att diskutera, hur man gemensamt skulle tillvarata hantverkarnas och hantverkets intressen. Sommarin satt ordförande och Carlsson sekreterare denna dag, då deltagarna beslöt bilda en hantverks- och industriförening i Hässleholm.
Entusiasmen var givetvis stor i början. Den allra första motionen lämnades in i december 1895. Det gällde inrättande av en teknisk aftonskola i Hässleholm. En sådan kom också tillstånd, 1897, och den fanns kvar i olika lokaler i staden, fram till 1925. Man kan säga, att detta var det allra första initiativet, där den nya föreningen engagerade sig i allmänna frågor.
Det skulle komma att bli mycket sådant med tiden.
Hässleholms Hantverks- & Industriförening har nämligen varit pådrivande i många kommunala och allmänna frågor under dessa etthundra år! Den 16 april 1896 utnämnde föreningen sin första gesäll. Snickarlärlingen J. Fogelberg, som lärt sig yrket hos ordföranden Johannes Sommarin, visade upp en bonad ekmöbel vilken synades noga. Gesällbrev hade införskaffats i god tid. När den första lärlingsnämnden inrättades 1916, blev det ordning och reda, då gesällerna skulle utnämnas.
Detta var en viktig markering, eftersom frågor om utbildning och dylikt, alltid prioriterats inom föreningen.
Den första kvinnliga gäsellen, Gerda Johansson, utnämndes i mars 1911. Hon hade hos sin läromästare, Herman Johnsson, sytt en frack, som var så bra, att hon fick andra belöningsgraden samt vitsordet "väll utfört gesällprov". Under föreningens 50 första år utnämndes cirka 300 gesäller inom många olika yrken.
Hantverkarna var, trots att de utgjorde den allra största delen av samhällets befolkning, närmast sedda över axeln, när det gällde att försöka få tag i pengar.
Lika svårt som det var för den nya Hantverksföreningen att skaffa fram pengar till egna lokaler – först till hyra och sedan till köp – lika besvärligt var det för medlemmarna, när de behövde pengar till sin rörelse. Ja, det var ibland mycket svårt att skaffa fram kontanter till ett mindre varulager, till en nyinvestering eller annat som behövdes i rörelsen.
Visst fanns det banker, men hantverkarna kände sig knappt betrodda i banken. Men medlemmarna fann på råd. De öppnade helt enkelt ett eget kreditinstitut, kan man säga!
En lånekassa som skulle komma att finnas kvar ända fram till1961.
Hässleholms Hantverksförenings Lånekassa var baserad på tecknade andelar. Den startade 1911, bytte 1935 namn till Hässleholms Kreditförening och kom under alla dessa 50-talet år att betyda väldigt mycket för många medlemmar. Direktör Malte Ohlsson var under många år chef för den här verksam-heten, som kom att bli så viktig. I början av 1960-talet, då hantverkarna hade lättare att göra affärer med bankerna, behövdes inte längre "kassan".När den allra första entusiasmen lagt sig, kom problemen för den nya, unga föreningen. Ganska många hantverkare hade ju varit intresserade vid starten, men föreningen fick inga nya medlemmar. Redan hösten 1896 började man prata om medlemsvärvning. Ett par år senare var man nere i tiotalet betalande, och till ett allmänt möte kom bara fyra personer. Då var det kris. Inga pengar i kassan – men hela 50 kronor i skuld …
År 1901 hade man 48 medlemmar, år 1903 var siffran 61, men efter en viss nedgång hade man år 1911 endast 40 medlemmar i Hässleholms Hantverks- & Industriförening. Vid första världskrigets slut hade föreningen också övervunnit sin medlemskris: 100 medlemmar år 1919. Visserligen gick det sedan lite upp och ner, men vid 50-årsfirandet 1945 var man 181, vilket var den dittills bästa siffran.
Vid något tillfälle senare har runt 300 medlemmar funnits, och efter etthundra år, 1995, var antalet 270. Idag är det ca 200 medlemmar.
När man grundade Hantverksföreningen, hölls mötet på Godtemplarsalen. Samma lokal användes senare för mötena.
Hyran, som löd på en krona per tillfälle under vår – höst -sommar och två kronor under vintern, då där måste eldas, ansågs för hög. Föreningens styrelse ansökte om fri hyra men fick nej. Då yppade sig möjligheten att först få gratis lokaler på Hotell Skandinavien (Skandia) på Vattugatan och sedan få hyra dessa för en billig peng. Redan 1902 tog man första gången upp tanken att skaffa en egen fastighet.
Det skulle dröja ytterligare 26 år, innan dessa planer kunde realiseras, genom att föreningen köpte den fastighet man fortfarande äger.
Hässleholms Hantverks- & Industriförening köpte fastigheten på Järnvägsgatan 7 år 1928, och har sedan dess genomgått flera ombyggnader, och medlemmarna har hela tiden känt stor glädje, nytta och stolthet över att ha ett eget hus.
Den ändamålsenliga fastigheten är säkert också ett av skälen till att föreningen kunnat behålla så hög aktivitet. Sammanhållningen har givetvis också ökat tack vare huset och lokalerna vid Järnvägsgatan, mitt i centrala Hässleholm.